Zen Sōchō

Zen Sōchō (善宗) var en japansk buddhistisk munk, poet och kalligraf från Muromachi-perioden (1336–1573), känd för sina litterära och kulturella bidrag, särskilt inom rengapoesi och zenlitteratur. Han föddes 1448 och blev en viktig lärjunge till poeten och munken Shōhaku, från vilken han lärde sig konsten att poetisk komposition.

Zen Sōchō var en exponent för Zen litterära och andliga rörelsen, känd för sin förmåga att blanda Zen-filosofi med konstnärliga uttryck. Han spelade en betydande roll i sammanställningen och organisationen av samlingen av Zen-dikter och aforismer som kallas "Zenrin-kushū", som blev ett viktigt verk för förståelsen och utövandet av Zen i Japan.

Utanför sitt litterära arbete var Zen Sōchō aktivt involverad i sin tids religiösa och kulturella liv, och samarbetade med andra poeter och munkar för att främja Zen-värden. Han respekterades för djupet i sitt tänkande och sin förmåga att enkelt och tydligt uttrycka Zens komplexa läror.

Zen Sōchō dog 1532 och lämnade efter sig en bestående inverkan på zenlitteraturen och praktiken i Japan, och blev ihågkommen som en mästare av zenordet och -anden.