Stil och innovationer
Skrjabin utvecklades från en romantisk stil influerad av Chopin till en unik musikalisk estetik, präglad av komplexa harmonier, polytonalitet och ett filosofiskt förhållningssätt till konst. Han fascinerades av synestesi, teorin om överensstämmelsen mellan färger och ljud, och försökte integrera dessa begrepp i sina verk.
Skrjabin är känd för sin användning av det "mystiska ackordet" (eller Prometheus-ackordet), en innovativ harmonisk struktur som speglar hans syn på musik som ett medel för andlig transcendens.
Hans filosofi
Influerad av mystik, teosofi och filosofiska idéer relaterade till kosmisk idealism, trodde Skrjabin att musik kunde förvandla mänskligt medvetande och åstadkomma en global andlig förening. Denna vision inspirerade honom att tänka ambitiösa projekt, som "Mysterium", ett oavslutat verk som skulle kombinera musik, ljus, dans och arkitektur för att utlösa en global uppenbarelse.
Anmärkningsvärda verk
Preludier och pianosonater: Dessa avslöjar en stilistisk utveckling från traditionell tonalitet till innovativa harmonier. Sonat nr 5 och Sonat nr. 10 är emblematiska exempel.
"Prometheus: Poem of Fire" (Op. 60): Ett orkesterverk som innehåller en lätt del (clavier à lumières) avsedd att projicera färger som är förknippade med ljud.
Poem of Ecstasy (Op. 54): Ett exempel på hans upphöjda och andliga syn på musik.
Arv
Skrjabin påverkade djupt moderna musiker och kompositörer, och anses vara en av föregångarna till modernismen inom musik. Även om hans stil var kontroversiell under hans livstid, är hans inverkan på samtida musik och synestesi erkänd idag.
Skrjabin förblir en fascinerande figur, en visionär som inte bara såg musik som en konst, utan som en väg till andlig upplysning.
De la http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Scriabin.jpg, Domeniu public, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3057238