24 gånger vridna åt sidan,
Backar, tar sats
Och stöter emot ett brohuvud.
Han kämpar våldsamt med ett brohuvud,
Den stolta väduren, med svängda horn.
Blödande faller han på knä och säger:
Jag har stött emot kunskapens gräns,
Kämpat med den,
Har inte kunnat skjuta fram den,
Den har inte rubbats ...
Dödsrädslan drev mig till det,
Tapperheten fick mig att ta den på hornen.
Förgäves.
Döden är detta brohuvud ...
Och mitt vädurshuvud lider.
O, sol, allt vårt hopp står till dig,
Du som ...
Stora tårar rinner nerför
Hans vackra vädursögon.
Hjälplösa glänser hans horn vridna 24
gånger.