Skog, varför böjer du dig?

Skog, varför böjer du dig?

Skog, varför böjer du dig,
Vrider dina grenar ner,
Fast det ej gått.
Jag svingar mina bara grenar
Medan fåglarna flyger sin väg
Bort över trädens höga toppar.
Svalflockar passerar i ringar,
De tar med sig mina tankar
Liksom min lycka och tur
I stora flockar, som en mur,
Försänker de världen i mörker
Vingarna fladdrar och blänker
De far snabbt likt ögonblicken.
Jag lämnas ensam i hast,
Vissnad, ödelagd och bar,
Fylld av längtan men allena.
Vi brinner alla med rena lågor.